Costa Rica

Costa Rica. Namnet väcker ofta bilder av frodiga regnskogar, färgstarkt djurliv och, för många, enastående kaffe. Men hur blev denna lilla nation i Centralamerika en global maktfaktor inom kaffe, och vad gör dess bönor så unika? Följ med på en resa genom Costa Ricas fascinerande kaffehistoria och dess dynamiska nutid.

En historia genomsyrad av kaffe

Kaffeodlingen i Costa Rica tog fart i början av 1800-talet. När landet blev självständigt från Spanien år 1821 uppmuntrade regeringen kaffeproduktion på flera sätt, bland annat genom att dela ut gratis kaffefrön och befria kaffe från vissa skatter. Ett förordning från 1831 gav ytterligare drivkraft genom att tillåta människor att ta äganderätt över obrukad mark om de odlade kaffe på den under fem år.

De första större kaffeexporterna skedde år 1832 och gick först via Chile innan de nådde England. År 1843 började man exportera direkt till England, vilket stärkte brittiska investeringar i landet. Detta ledde till att Anglo-Costa Rican Bank grundades år 1863, en viktig aktör för finansiering av industrins tillväxt. Under nästan femtio år, från 1846 till 1890, var kaffe landets enda exportvara. Dess betydelse var enorm, det finansierade byggandet av de första järnvägarna till Atlantkusten, grundandet av det statliga tryckeriet och uppförandet av viktiga kulturinstitutioner som Nationalteatern, biblioteket och universitetet Universidad de Santo Tomás.

Costa Ricas välutvecklade kaffeinfrastruktur har länge hjälpt landet att förhandla fram bättre priser på den internationella marknaden. Den tvättade bearbetningsmetoden infördes redan 1830, och år 1905 fanns över tvåhundra våtkvarnar i landet. Metoden, som ger så kallat tvättat kaffe, ansågs bidra till högre kvalitet och därmed bättre betalt.

Stödet från staten fortsatte. År 1933 grundades en myndighet för att skydda småodlare från att bli utnyttjade, Instituto de Defensa del Café. Denna utvecklades senare till Oficina del Café, och blev så småningom Instituto del Café de Costa Rica (ICAFE), som fortfarande är aktiv idag. ICAFE bedriver forskning, främjar kvalitet globalt och finansieras genom en exportskatt på 1,5 procent.

Kvalitetens utveckling

Trots sitt starka rykte för hög kvalitet och goda priser på råvarumarknaden stod Costa Rica inför en utmaning när specialkaffemarknaden började växa: bristande spårbarhet. Runt millennieskiftet exporterades mycket kaffe under namn från stora bearbetningsanläggningar, vilket dolde vart kaffet faktiskt kom ifrån och dess unika smakprofil. Partier blandades ofta, och deras unika prägel gick förlorad.

Men under mitten till slutet av 2000-talet kom en viktig förändring: mikrotvättarna. Många odlare började investera i egen utrustning för efterbehandling och tog kontroll över större delar av processen själva. Detta gav ökad kontroll över kvaliteten och gjorde det möjligt att lyfta fram de unika egenskaperna hos kaffe från olika regioner. Det som tidigare blandades samman hålls nu isär, vilket gör det lättare att upptäcka hur plats och klimat påverkar smaken.

Denna förändring blev avgörande för smakupplevelsen. Tidigare var costaricanskt kaffe känt för sin rena och balanserade smak, men sällan särskilt spännande. Under 1900-talets slut dominerade högavkastande kaffesorter, vilket ledde till en upplevd försämring i koppens kvalitet. Men mikrotvättarna har återigen satt fokus på kvalitet. Idag är costaricanskt kaffe ofta mycket rent och sött, ofta med lätt kropp, men samtidigt erbjuder landet nu ett mycket bredare spektrum av smaker och stilar.

Spårbarhet och turism

En av de stora fördelarna med costaricanskt kaffe idag är möjligheten till full spårbarhet. Eftersom nittio procent av producenterna driver små till medelstora gårdar är det vanligt att kaffet går att spåra hela vägen tillbaka till en enskild gård eller ett specifikt kooperativ. Detta skapar en starkare koppling mellan konsumenten och ursprunget till det kaffe som dricks.

Förutom kaffe är Costa Rica också känt som det mest utvecklade och tryggaste landet i Centralamerika, vilket gör det till ett populärt resmål, särskilt bland nordamerikanska turister. Turismen har i dag blivit landets största källa till utländska inkomster och har samtidigt börjat samspela med kaffeindustrin. Ekoturism är särskilt populärt, och många kaffegårdar erbjuder guidade turer där besökare får uppleva kaffeodling och bearbetning på nära håll. Även om dessa turer ofta sker på större gårdar ger de ändå en unik inblick i kaffets resa från planta till kopp.

Från sin avgörande roll i nationens utveckling till dagens fokus på hantverk, ursprung och upplevelser fortsätter costaricanskt kaffe att utvecklas. Det erbjuder i dag en rik och mångfacetterad upplevelse, både för passionerade kaffeentusiaster och för vardagsdrickare som söker något extra.